Terminologi

Huvudansvaret för terminologi i Sverige ligger hos Terminologicentrum TNC, som utarbetar terminologier, håller utbildningar och säljer termordlistor och handböcker. Men terminologi är numer också ett av Språkrådets ansvarsområden. Man kan ange åtminstone sex skäl till detta.

• Språklagen från 1 juli 2009 säger att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas. Språkrådet ansvarar för uppföljningen av hur språklagen efterlevs av myndigheterna.
  
  
• Eftersom Språkrådets myndighet Institutet för språk och folkminnen har ansvar för att vårda och utveckla de nationella minoritetsspråken (för samiskans del är det enligt överenskommelse Sametinget), har institutet också ansvar för terminologi på minoritetsspråk.
  
  
• Allmänheten exponeras för facktermer i avsevärt högre utsträckning i dag än för ett par decennier sedan, inte minst genom ny teknik. Gränsen mellan allmänspråk och facktermer är ofta otydlig, och många facktermer kan i dag sägas vara en del av allmänspråket.
  
  
• Arbetsliv, forskning och samhällsliv kräver en hög terminologisk standard. Ska vi kunna söka i databaser och på webbplatser, bör samma begrepp ha samma benämning. Den terminologiska infrastrukturen måste vara väl utbyggd i informationssamhället.
  
  
• Tillgången på termdatabaser med terminologi (på olika språk) är helt avgörande för kvaliteten på många tjänster och produkter, t.ex. i datoriserad översättning. Eftersom det är kostsamt att upprätta termbanker, behövs det språkpolitiska initiativ för att få fram de nödvändiga resurserna.
  
  
• Termarbetet är viktigt också av språkdemokratiska skäl: det måste finnas svensk terminologi på alla fackområden så att fackmän kan tala om sina områden på svenska, inte minst i kontakt med samhället utanför fackkretsarna.
  Läs mer under Varför svensk terminologi?